Jag sitter och blickar ut över en vacker snöbetäckt vy. Solen skiner, himlen lyser blå och tillsammans gör de världen så skimrande ljus. Jag känner hur det pirrar i magen av lycka och glädje över att få finnas till, att få leva i denna paradisiska värld. Jag är så tacksam för att få leva på en plats, där jag är fri att gå ut gå och insupa den vackra naturen, utan att behöva vara rädd för att någon skall hoppa på mig eller råna mig. Jag bor på landet och har mycket utrymme runt mig, tystnad och fågelsång, frid.
Så har inte alla det, långt ifrån alla på jorden har friheten att röra sig fritt och säga sina åsikter. Det känns viktig att komma ihåg att det som vi tar för givet här i Sverige, är inte självklart på många platser på jorden. Det finns mycket smärta på jorden bland oss människor, hämmad frihet och kärlek. Redan från födseln riskerar vi att bli påverkade av denna rädsla för livet, livet som för mig bygger på kärlek och frihet. Friheten att få skapa ur mitt inre, tro på den jag är och det jag vill. Det är det som skapar livslust. När jag har friheten att drömma och dela med mig av mina drömmar. Har tillåtelse att tro på mina drömmar.
Tänk om vi skulle möta varandra med att fråga vad vi drömmar om och låta oss inspireras av varandra istället för att trycka ner varandra med ord och handlingar, pga av rädsla för att själva inte kunna få det vi drömmer om. Eller för att vi redan slutat drömma då vi för länge sedan slutat tro på att vi kan skapa våra liv. Vi har yttrandefrihet och vi har rörelsefrihet i vårt land. Ändå pratar och rör vi oss inte med total frihet, då vi är styrda av rädslan. Rädslan för att göra bort oss, inte duga, inte passa inte, inte bli villkorslöst älskade för de vi är. Därför är det lättare att inte tro, inte drömma, för då behöver vi inte bli besvikna. Då behöver vi inte släppa taget och ge oss hän och följa livets ström. Då behöver vi inte leva. Bara överleva, tills den dag vi tar vårt sista andetag.
Varje andetag kan vara det sista, och varje andetag ger också en ny möjlighet att välja om. Att våga lite mer, att välja en ny tanke, en tanke som kan bli till en dröm, som vi vågar uttrycka i ord och skapa i handling. Vi vet inte om vi når drömmens mål, men vi vet att vi är levande och har lusten att leva, fria och i kärlek till oss själva och till livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar