Bön för Japan

Jag fick ett mail med ett brev från Dr Masaru Emoto. Våra tankar har betydelse då allt som finns är vibrerande energi. Och allt finns nu. Så oavsett om den utsatta tiden för bönen i brevet har varit, så kan vi fortsätta att skicka dessa tankar nedan. 

Med kärlek, Gabriella 

Ett brev från Dr Masaru Emoto ...

Till alla människor i hela världen,

Vänligen skicka dina böner av kärlek och tacksamhet till vattnen vid kärnkraftverk i Fukushima, Japan!
...
Genom de massiva jordbävningarna av storleksordning 9 och surrealistiska massiva tsunamis, är mer än 10.000 människor fortfarande saknade... även nu ... Det har gått 16 dagar redan sedan katastrofen inträffade. Vad som gör det värre är att vattnet vid reaktorerna vid Fukushima kärnkraftverk började läcka, och det förorenar havet, luften och vattenmolekylerna i omgivande områden.

Mänsklig visdom har inte kunnat göra mycket för att lösa problemet, men vi försöker bara att kyla ner ilskan av radioaktivt material i reaktorerna genom att hälla vatten på dem.

Finns det verkligen inget annat att göra?

Jag tror att det finns. Under mer än tjugo års forskning av Hado mätning och vattenkristallfototeknik, har jag bevittnat att vatten kan bli positivt när det tar emot rena vibrationer av mänskliga bön oavsett hur långt bort det är.

Albert Einsteins energiformel, E = MC2 innebär egentligen att Energi = antal människor och kvadraten av människors medvetande.
Nu är det på tiden att vi förstår den verkliga innebörden. Låt oss alla gå med i en böneceremoni som medborgare på planeten jorden. Jag skulle vilja be alla människor, inte bara i Japan, men hela världen för att hjälpa oss att hitta en väg ut krisen på den här planeten!
Bönen Tillvägagångssättet är följande:
Dag och tid:
31 Mars, 2011 (torsdag)
12:00 på dagen i varje tidszon

Snälla säg följande fras:
"Vattnet i Fukushima kärnkraftverk,
vi är ledsna att vi får dig att lida.
Förlåt oss. Vi tackar dig, och vi älskar dig."
Snälla säg det högt eller i ditt sinne. Upprepa det tre gånger medan du sätter ihop händerna i en böneposition. Vänligen ge din uppriktiga bön.
Tack så mycket från mitt hjärta.

Med kärlek och tacksamhet,
Masaru Emoto
Vattnets budbärare
http://emotopeaceproject.blogspot.com/ <http://emotopeaceproject.blogspot.com/>
http://www.masaru-emoto.net/english/e_ome_home.html

 

Visdom och Gudinnedag!

Nu har några dagar gått och jag har skrivit varje dag i ca 10-15 min om vad som helst. Låtit tankarna fara. Nu känns det som det är stopp. Jag frågar mig själv varför och får till svar: Prestation! Jag har gillat det jag skrivit tidigare, och tänkt att det kanske kommer att uppskattas av andra med. Jag har överträffat mina förväntningar och skrivit ner mina flödande tankar och sett att det kommit fram något läsvärt av detta. Nu när jag skrivit ett tag, så borde det ju bara bli bättre och bättre, eller? Vad ska jag nu skriva om? Inspirationen jag tidigare känt är som bortblåst och jag ser bara ett vitt papper framför mig som kommer förbli vitt. Mina tankar har stött på en vägg på sin väg och kan inte ta ett steg till. Det skulle ju i och för sig vara ganska skönt om tankarna för ett tag skulle tystna, så jag kan få uppleva den stillhet som upplysta människor talar om. Tystnaden bortom alla tankar, rösten som pågår inom mig hela tiden, 24h om dygnet, 7 dagar i veckan… I tystnaden finns enbart varandet i nuet. Vetskapen om att allt är som det ska vara, just nu. Det finns inget då, inget sen, bara nu, nu, nu. Jag tar några djupa andetag och landar i min kropp och känner hur skönt det är att bara andas, inget annat. Känna hur luften går in och ut ur mina lungor. För varje andetag fylls jag mer och mer av lugn och ro, av inre tillfredsställelse.  Jag upplever andetagen som vågor som sköljer in och ut mot stranden och jag är en del av alltet. Jag föreställer mig hur jag ligger i strandkanten, känner sanden under kroppen och de ljumma vågorna som sköljer över min kropp och renar mig och fyller mig med ny kraft.  Jag blir ett med havet och sanden och luften jag andas. Jag känner att jag har allt jag behöver inom mig själv, i denna stund. Jag behöver inget mer, behöver inte komma någon annanstans. Jag är framme. Tack Gode Gud för andetaget! Jag tar tag i min ande för varje andetag och fyller mig själv med livet, med mig själv. Så lätt att glömma och så lätt att finna! Livet är enkelt-visdomen finns inom mig hela tiden. Behöver bara komma ihåg att stanna upp och andas och lyssna till budskapen bortom orden. :)

För dig som är kvinna!

Välkommen på en...

 

Gudinnedag 

Fokus: Allt du behöver finns inom dig nu.

En dag för att komma i kontakt med
din inre ro och din kreativitet.
Vi använder oss av olika närvaroövningar för kropp och sinne,
samt rörelser som frigör stagnerad energi.

 
Vi befinner oss på vackra Visionsgården 

omgivna av den sörmländska naturen.

Lördag 7 maj kl.10.00–18.00
plats: Visionsgården, Tystberga
pris: 950:– anmälan senast 22/4!
Varmt välkommen att landa i dig själv!
Gabriella Claesson, livskonsult
tel: 073-781 04 22 e-post: gabriella@ andetag.nu

Att våga tro på sig och sina drömmar…

…är kanske inte alltid så enkelt? Jo enkelt är det förresten! Rent tekniskt handlar det bara om att tro; dvs att fokusera sina tankar i en viss riktning. Att bara lägga fokus på det som stärker mig på min väg mot min dröm.   

               Om vi siktar mot stjärnorna så kan vi nå trädtopparna... eller längre!

Nästa steg är att enbart välja handlingar som hjälper mig i riktning mot mitt mål. Peka ut en riktning och gå sen dit, oavsett vad som dyker upp på vägen. Kommer något upp som ett hinder, så hittar jag alltid ett sätt att ta mig igenom eller förbi eller så försvinner hindret av sig självt när jag upptäcker att hindret inte är annat än en illusorisk bubbla som jag skapat av rädsla för att vara framgångsrik och lyckas med min dröm. Så fortsätter jag vidare med glada och raska steg!

När det nu är såhär enkelt, varför kan det då kännas så omöjligt ibland följa min dröm och våga tro på att jag kan? 

Jag tror att det handlar om att det är så många tankar som hela tiden kommer med olika argument varför saker och ting inte skulle gå min väg, eller varför jag inte kan eller varför det helt enkelt är helt omöjligt. Men är dessa tankar verkligen mer sanna än de tankar som säger att jag faktiskt kan? Eller får de bara så pass mycket kraft och energi som jag ger till dem?

Kan det vara så att jag kan välja att fokusera mer kraft och energi till de tankar som stödjer mig? Kanske är det så att när jag fokuserar på tankar som ger mig energi så går det helt enkelt lättare att följa mina drömmar och då blir det en positiv spiral, då jag även under tiden börjar ser drömmen bli till verklighet, och då tror jag mer och då blir det ännu lättare att lita till att drömmen kan bli sann… 

Kanske är verkligen allt möjligt för att allt bara är energi och eftersom vi också är energi kan vi styra oss i den riktning vi vill och dra till oss den energi vi behöver och önskar. Jag tror och därför kommer jag närmare drömmen hela tiden och en del av mina drömmar jag haft lever jag redan i. Halleluja!!!!

Vilka drömmar har du haft som du nu lever i? 

 Skriv ner för dig själv, eller dela med dig här!

 

                                              Önskar dig en underbar dag!

                                               Våren är här!!! //Gabriella:)   

Dikt om morgonen

I solens ljus blir allting nytt. Livet kommer igen. 

Allt blir synligt i solens ljus, allt blir tydligt igen. 

Under natten ryms mycket smärta tankarna är så nära, så tätt inpå. 

När solens ljus brister ut, brister så mina tankar, de blir ljusa och morgonen ger min själ ro.

Allting bara är och allting är nytt. Det gamla var då och det nya är nu och jag njuter av att finnas till, att få en till chans att andas in ljus och liv.

Den här dikten kom till mig en morgon, på några sekunder. Vill du prova att skapa poesi? Låt fingrarna spela över tangenterna och skicka gärna det du skrivit hit! Bara följ orden som kommer till dig utan att döma.
Plocka fram poeten i dig!!

Födelsedag!

Idag fyller jag år och har fått som present av universum att få gästblogga på http://www.naknacoachen.se/ En inspirerande blogg som drivs av Linda Örtengren som blogga om Lycka, självkänsla och framgång. :)

Häromdagen skrev jag om skolan och vill tipsa dig som inte såg Skavlan att kolla på avsnittet från förra lördagen där inspirerande Ken Robinson berättar om hur vi kan skapa en skola som främjar barnens kreativitet. 

Som musik ljuv musik för mina öron: http://svtplay.se/t/102974/skavlan

All lycka till alla denna dag!

Gabriella :)

Ps: Vill du få skratta? Kolla in detta: 
http://www.youtube.com/watch?v=RP4abiHdQpc&feature=player_embedded

Framtidens skola - med hjärtat i centrum!

Det viktigaste jag lärde mig av att gå i 12 år i skolan (grundskolan+gymnasium) var att jag aldrig mer ska slösa bort min dyrbara tid på något som inte ger mig glädje och någon form av njutning i livet. Nu är det så att jag absolut kan sätta mig i situationer då jag inte upplever total njutning i livet, men då är det självvalt och för att det jag gör kommer att ge mig njutning lite senare. Som att städa! Jag bara ÄLSKAR att ha det städat och rent runt mig, men det är sällan som jag verkligen har inspiration till att städa och med två katter och en hund (som tillsammans hårar enormt!) och en ettåring som Älskar att röja runt bland saker och slänga över hela golvet, så är det mer än en gång i veckan som huset behöver sitt omhändertagande. Nog om detta! :)

Men för övrigt i mitt liv, så har jag bestämt mig för att det jag gör med min tid är sådant jag vill. Vilka jag umgås med, var jag befinner mig, vad jag arbetar med. Jag vill känna att jag väljer utifrån vad jag mår bra av och jag är tacksam för att jag kan känna och urskilja vad jag vill. 

Så många gånger har jag funderat kring hur skolan skulle kunna vara för att det skulle kännas givande för mig att gå till en skola igen, med tanke på att det jag upplevde tror jag inte jag var och är ensam om och nu när jag själv är mamma vill jag verkligen att mitt barn skall känna inspiration till att gå till skolan och vilja ge 12 år av sin tid här på jorden åt just skolan. Jag drömmer om en skola som främjar barnet till att tro på sig själv och utveckla sina intressen. Det säger ju sig självt att det vi är intresserade av är det vi är bra på. Klart att vi alla har nytta av att kunna läsa och skriva, men det finns ämnen i skolan som skulle kunna få ge vika för att vidarebehålla barnets livsglädje, inspiration och skaparkraft, istället för att ta ifrån dem detta, pga av att de ska stöpas i en och samma form. Vi är alla olika och behöver få vara det!

Så till min STORA glädje får jag veta att det finns ett utbildningsföretag, i Sverige! som jobbar med just detta; True Heart Education. 

Deras syfte är: 

Vi arbetar för att föra in mer hjärta i skolundervisningen, som ett komplement till den idag så överrepresenterade hjärnan, där glädjen och den naturliga nyfikenheten blir drivkraften i barns lärande och utveckling istället för rädslan att misslyckas. 

Jag var och lyssnade på ett oerhört inspirerande föredrag av grundaren av True Heart Education, Sanna Nova Emilia och nu vill jag att hon kommer och håller ett föredrag i Nyköping där jag bor. Ni som är intresserade av att komma och lyssna, hör av er till mig! gabriella@andetag.nu

Vill du veta mer True Heart: www.truehearteducation.com

Läs intervju med Sanna Nova Emilia:

http://903mojligheter.blogspot.com/2011/03/intervju-serie-fortsatter-true-heart.html

 
 

Jag önskar er alla en underbar och inspirerande dag!

Ps: Det finns guld runtomkring oss, bara vi öppnar ögonen! Ds.

Hopp om liv och hopp om vår!!!

Min härliga hoppande hund och några vårtecken... Myrorna har vaknat och viden slagit ut!

Till och med molnen hoppar av glädje!:))

Frihet att leva

Jag sitter och blickar ut över en vacker snöbetäckt vy. Solen skiner, himlen lyser blå och tillsammans gör de världen så skimrande ljus. Jag känner hur det pirrar i magen av lycka och glädje över att få finnas till, att få leva i denna paradisiska värld. Jag är så tacksam för att få leva på en plats, där jag är fri att gå ut gå och insupa den vackra naturen, utan att behöva vara rädd för att någon skall hoppa på mig eller råna mig. Jag bor på landet och har mycket utrymme runt mig, tystnad och fågelsång, frid.

Så har inte alla det, långt ifrån alla på jorden har friheten att röra sig fritt och säga sina åsikter. Det känns viktig att komma ihåg att det som vi tar för givet här i Sverige, är inte självklart på många platser på jorden. Det finns mycket smärta på jorden bland oss människor, hämmad frihet och kärlek. Redan från födseln riskerar vi att bli påverkade av denna rädsla för livet, livet som för mig bygger på kärlek och frihet. Friheten att få skapa ur mitt inre, tro på den jag är och det jag vill. Det är det som skapar livslust. När jag har friheten att drömma och dela med mig av mina drömmar. Har tillåtelse att tro på mina drömmar. 

Tänk om vi skulle möta varandra med att fråga vad vi drömmar om och låta oss inspireras av varandra istället för att trycka ner varandra med ord och handlingar, pga av rädsla för att själva inte kunna få det vi drömmer om. Eller för att vi redan slutat drömma då vi för länge sedan slutat tro på att vi kan skapa våra liv. Vi har yttrandefrihet och vi har rörelsefrihet i vårt land. Ändå pratar och rör vi oss inte med total frihet, då vi är styrda av rädslan. Rädslan för att göra bort oss, inte duga, inte passa inte, inte bli villkorslöst älskade för de vi är. Därför är det lättare att inte tro, inte drömma, för då behöver vi inte bli besvikna. Då behöver vi inte släppa taget och ge oss hän och följa livets ström. Då behöver vi inte leva. Bara överleva, tills den dag vi tar vårt sista andetag.

Varje andetag kan vara det sista, och varje andetag ger också en ny möjlighet att välja om. Att våga lite mer, att välja en ny tanke, en tanke som kan bli till en dröm, som vi vågar uttrycka i ord och skapa i handling. Vi vet inte om vi når drömmens mål, men vi vet att vi är levande och har lusten att leva, fria och i kärlek till oss själva och till livet.