Lästips!

För dig som är förälder eller har barn runt dig, har jag ett fantastiskt lästips! Boken heter "Ditt kompetenta barn" och är skriven av familjeterapeuten Jesper Juul. Han påminner om vikten att bekräfta och se barnet för vem den är, inte för vad den gör. Så fort vi bedömer barnet, oavsett om det är positiv eller negativ kritik, lär vi barnet att prestera, istället för att bara vara, komplett och hel som den är. Det är så lätt att tro, eller rättare sagt, vi har vant oss genom generationer vid att tro och tycka att barn behöver uppfostras. Men vad är egentligen uppfostran? Ett sätt att få barnet att göra så som vi vill, så vi slipper kompromissa och framförallt så vi inte behöver skämmas inför andra vuxna att barnet inte uppför sig väl?...

Enligt Jesper Juul är det viktigast att vi ser och bekräftar barnet. När vi ser och bekräftar  utan att bedöma stärks barnets självkänsla. När vi ger positiv kritik stärker vi barnets självförtroende. Men självförtroende bygger på ett görande, ett presterande och det är förödande att lära ett barn att den måste prestera för att var älskad och uppskattad. Tänk, det är ju det som så många av oss vuxna håller på att lära oss nu, att sluta prestera och inse att vi duger som vi är.. :)

Barn har så mycket att lära oss vuxna. De är våra spegelbilder och vi kan se på dem om vi själva är i harmoni eller inte. Den här boken hjälper oss att förstå just det, och så mycket mer.. Givande läsning i hängmattan!

Köp boken på adlibris! 42kr 

Önskar dig en fortsatt härlig sommar/Gabriella :) 

Vad drömmer du om?

Det är så lätt att gå igenom dagarna och glömma bort det magiska i att vi lever. Det är så lätt att fastna i tankar om sånt som vi måste göra, allt som står på "att-göra-listan". Det är så lätt att fastna i tankar på att vi är på väg någonstans framåt. Att vi måste "bli "någonting "mer" än vad vi är. Vi ska framåt, framåt och framåt!!! Det är lätt att tänka tankar som får oss att känna att vi inte duger som de vi är. Att vi behöver förändras, bli bättre, ha mer saker, rätt kläder... med mer... med mer. Ständigt och jämt påminns vi av det samhälle vi skapat att vi inte duger som vi är, utan att vi behöver mer saker för att vara fullkomliga. Men vi blir ALDRIG fullkomliga tack vare alla saker. Det är så lätt att glömma bort miraklet att vi faktiskt har allt vi behöver inom oss just nu.  

 Miraklet sker när du stannar upp!...

Stanna upp en sekund med vad du just nu gör och bara känn fötterna mot underlaget. Känn ditt andetag. Känn pulsen  inom dig. Känn att din kropp fungerar utan att du behöver göra ett endaste dugg. Andningen går av sig själv. Maten smälts av sig själv. Blodet pulserar av sig själv. Allt detta sker automatiskt sen den dag du klev in i detta liv. Det är ett mirakel att vi har våra kroppar att röra oss i, att föra oss i. Välja vart våra steg ska gå, i vilken riktning, mot vilket mål vi helst vill. Vart än vi vill gå, kan vi gå. Bara vi vågar!

Vi har vår röst att använda för att berätta om oss själva, att dela med oss av oss själva och våra öron för att lyssna. Få ta del av andras upplevelser. Vi alla har intressanta liv. Det finns något att lära sig av varje människa vi möter. Vi behöver inte gå långt för att lära oss något nytt. Vi har mycket information och kunskap, visdom, inom oss och för att komma i kontakt med den behöver vi bara stanna upp och lyssna med våra "inre öron". Vi kan varje stund, vid varje andetag, välja att stanna upp en stund och lyssna inåt. Känna vår kropp och känna tacksamhet för att den fungerar precis så bra som den gör. Stanna upp och förundras över denna upplevelse som det innebär att leva. Mitt uppe i livet-stanna upp och reflektera-som om du landat mitt i en film som du levt i så länge att du tror att den är sann, den enda möjliga. Men så kommer en buss som du inte tidigare åkt. Du kliver på och du vet inte vart du ska. Du följer med. Vågar prova något nytt. Lever på nytt. Känner dig fri, levande och magisk! 

Vi är alla föränderliga. Våra celler förändras ständigt. Det enda bestående är förändring. Det är när vi stagnerar och stoppar livets flöde som vi tappar kontakt med livets magi. Men livet pågår hela tiden, så det är bara att välja att följa med. Våga lev din dröm. Våga lev ditt liv. Jag vågar. Då vågar du!!!! 

Önskar dig en alldeles strålande dag, med allt som är och inte är.

Kram Gabriella :-)

Brev från Sanna Nova Emilia

Jag säger NEJ till att skolan betygsätter och värderar mitt barn!

·        

o       I natt drömde jag att min son - 8 år gammal - blev betygsatt i skolan och hur jag i ursinne sökte upp skolan och praktiskt taget vrålade att "NI BETYGSÄTTER INTE MITT BARN! FÖRSTÅR NI DET?! NI HAR INGEN RÄTT ATT BETYGSÄTTA MITT BARN!!" Och ur den drömmen så vaknade tanken på denna namninsamling....


Jag säger NEJ till att ni betygsätter och värderar mitt barn!
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5649 


Målet är att så många föräldrar/bonusföräldrar som möjligt i Sverige ska ta ställning till betygsfrågan. Jag hoppas att DU (i det fall du samtycker) orkar ge detta de 30 sekunder som krävs för att klicka på länken och bidra med ditt namn till förändringen!! Skicka gärna listan vidare!

Vad skulle hända om vi som föräldrar vägrade tillåta att våra barn blev bedömda, värderade, jämförda och betygsatta i skolan utifrån skolans bedömningssystem av vad de anser att våra barn borde kunna och vara, och istället krävde att de blev sedda och lyfta i sitt unika värde? Vad skulle hända då? ♥

Barnen får personliga omdömen från och med ÅK1. Jag har suttit där bredvid min nervösa son varje gång och sett hans rädsla över att få höra att han inte duger till, att han inte räcker till och att han riskerar att inte uppfylla målen. VEMS MÅL???!!

Vi har ändrat betygsskalorna många gånger om, men det är i själva verket bara att byta plats på spikarna i en kista. Betygen är en yttre styrning och yttre belöning eller bestraffning som enbart bidrar till en kortsiktig yttre motivation. Det är ett sätt för vuxenvärlden att lägga över vårt ansvar på barnen. Den vuxnes ansvar är att värna om, väcka och underhålla våra barns inre motivation och inspiration att lära och utvecklas. Vårt ansvar är inte att bestraffa våra barn för att vi misslyckas med att göra det.

Skolans bedömningssystem är på många sätt en psykisk misshandel för våra barn, som drivs av en ständig känsla av otilläcklighet och rädsla att inte duga som de är. Skolan behöver lyfta människovärdet framför kunskapsvärdet. Lusten att lära kommer då automatiskt.

Med värme och tacksamhet för att ditt bidrag till förändringen!!

Sanna Nova Emilia
TRUE HEART EDUCATION
http://truehearteducation.com/

OPINIONEN FÖR OPTIMALT LÄRANDE
http://opinionenforoptimaltlarande.wordpress.com/