Är det så?
Jag tänker tillbaka på när jag för många år sen deltog i en veckas tyst retreat, hur jobbigt jag tyckte det var till en början att inte få prata, men sen när veckan var slut hur onödigt jag tyckte det var att börja tala igen. Jag hade lagt märke till hur mycket energi som går åt till att använda och uttala ord och även att vara social. Under veckan slutade jag helt upp med att vara social. Vi var alla inne i vår egen bubbla. Vi behövde inte möta varandras blickar och nicka artigt. Vi behövde inte längre bekräfta att vi såg varandra. Jag behövde inte längre få bekräftelse att andra såg mig. Det var så skönt!
Hur mycket säger vi egentligen som inte har något egentligt värde? Eller som till och med kan såra någon annan? Varför pratar vi så mycket? Varför är vi så rädda för att vara tysta tillsammans?
Det finns ett värde i att tänka före man talar. Vad vill jag egentligen säga?
När jag tänker innan jag talar så blir mina meningar annorlunda formulerade till skillnad från om jag bara talar utifrån mina osorterade tankar. Ibland kan det vara skönt att bara lätta sitt hjärta och låta det tala med allt som kommer, men då är det viktigt att den man talar med kan hålla sin distans och lyssna utifrån sitt hjärta och inte gå igång på alla tankar som flödar. Detta kan man göra med någon man känner förtroende för. Då är tala GULD, för då kan man förlösa känslor som man inte velat kännas vid och som man lagt ett lock på. Då är talet förlösande! Men annars så är det som att vi pratar en massa för att INTE känna efter.
Hur ofta tar vi ansvar för det som kommer ut ur vår mun?
Jag tror att vi skapar vår egen verklighet och väljer vi ord som är negativa, som: jag kan inte, jag orkar inte, jag är inte bra på, jag är så dålig på.. Jag har inte råd, jag har inte tid, svordomar... Så är det vad vi hela tiden skapar som en sanning. Istället kan jag för min egen skull tänka till och vända en tanke jag tänkt till att säga: Jag väljer att prioritera att göra fint här hemma istället för att åka och träna t ex. Istället för att lägga fokus på att jag inte hinner, så gör jag det till ett medvetet val som jag då kan vara nöjd med. Jag kan alltså välja att använda ord som stärker mig, som gör att jag känner att jag tar ansvar för och äger min situation, istället för att den kastas över mig.
När jag väljer att tänka ansvarsfullt blir så även det som kommer ur min mun ansvarsfullt. Jag har lättare för att sprida positiv kraft runt mig, som skapar möjligheter istället för hinder. Jag kan vara ett stöd för andra som inte lärt sig att ta ansvar över sina tankar och ord och istället för att hålla med om att det är "synd" om dom, kan jag finnas där som ett stöd, utan en massa ord.
Jag kan också ta ansvar för mitt eget behov av tystnad och låta bli att omge mig med människor som bara pratar utan att tänka.
Innan du säger något till en annan människa, tänk efter om du tror att det är något som stärker eller sänker henne och välj dina ord därefter.
Ibland är tiga GULD och tala silver.
Önskar dig en Guldfylld dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar