Sommarprat om sorg

Hej igen!:)

Ett av mina stora nöjen på somrarna är att lyssna till sommarpratarna i radioprogrammet Sommar som går varje dag kl 13.00-14.25 i P1. Här får ju olika utvalda personer prata om precis vad de vill och varva pratet med egen vald musik. Jag tror inte att jag lyssnat en gång utan att under någon stund blivit rörd till tårar. Det verkar som att de allra flesta, när de får chansen att nå ut till många människor, under en så kort stund som 1,5 timme verkligen tänker igenom vad som är viktigast i deras liv. Och då handlar det inte om makt, pengar och prestige. Utan då handlar det om nära relationer, vad som fått en att växa som människa, om tro, hopp och kärlek. Och eftersom jag blir rörd till tårar så känner jag igen mig och känner att vi är så lika vi människor och vi söker alla efter samma sak; lycka.  Sann, inre lycka. Att vara lycklig innebär inte att alltid vara sprudlande glad, men lycklig över sitt liv, även om det innehåller sorger och "besvär". 

Häromdagen lyssnade jag på lyssnarnas val; Monica Nyström, som för två år sen miste sin man i cancer. Hon berättar om deras liv tillsammans, tiden då de  kämpade mot cancern och om tiden efter hans bortgång. Under hennes program blev jag inte bara rörd till tårar utan jag fullständigt storgrät programmet igenom. (Och det var riktigt skönt!) :) Jag kände så väl igen mig i hur sorgen kan finnas i livet. Hur stor och smärtsam en saknad av en person kan vara, och hur livet ändå kan fortsätta att få vara vackert och njutningsfullt, samtidigt.

Hon påminde mig verkligen om att vara tacksam och närvarande till de människor som finns i min närhet och låta dem känna sig uppskattade. För vem vet hur länge man får vara tillsammans?

Detta vet vi inte och det är väl därför livet har en möjlighet att upplevas som magiskt, i denna ovisshet. Vi kan inte styra över mycket, bara ta vara på allt vackert som finns i livet just nu och påminna sig själv att vara tacksam över det som finns. Att låta sorgen få vara en del av livet, och istället för att motstå den, låta den passera systemet, i form av gråt, som ibland kan övergå till skratt, när den gråtits ut ordentligt. Att leva är att känna, att känna är att leva!

Lyssna på programmet här!

Lev väl!

Gabriella :)